Inlägg publicerade under kategorin Allmänt

Av B. - 16 mars 2009 22:22




 






Det outgrundliga är ju att Whitney verkligen älskade Bobby.







 

Eller att jag aldrig lyckas förstå det.





 








Av B. - 2 mars 2009 16:20




Om exilen har Edward W. Said skrivit:


Den landsflyktige vet att hem är provisoriska i en sekulariserad och oviss värld. De gränser och hinder som ringar in det välbekanta områdets säkerhet, kan också bli ett fängelse, ofta försvarat bortom både förnuft och nödvändighet. Den landsförvisade överskrider gränser, bryter igenom tankens och erfarenhetens barriärer.


Han har även skrivit, i referens till Adorno:


Adornos tankar springer ur tron på skrivandet, om än skört och sårbart, som det enda verkligt tillgängliga hemmet i nuet. [...] Kort sagt hävdar Adorno, med blodig ironi, att "det är sedelärande att inte känna sig hemma i sitt hem".




Februari, vilken månad. 


Tobias Billström, vår fascist till migrationsminister, håller upp ett finger med förslaget om att frånta svenskar medborgarskapet och att tvinga flyktingar till boende på särskilda platser och undersöker därefter vartåt vindarna blåser, samtidigt som Maud anser att tusentals jobb i Trollhättan gärna kan offras i finanskrisens spår, men att Victoria och Daniels bröllop självfallet är glädjande och värt att höja anslagen för. Fredde är osynlig och har uppenbara problem med sin far som i sin tur har uppenbara problem med alkoholen, och Göran förfäras fortfarande över aborter. Den andra jäveln kan liksom övriga i regeringen suga min kuk var han än befinner sig och som exilerad, som människa utan hem och utan gränser, vill jag klargöra att den här sidan hädanefter befinner sig i krig. 


Av B. - 30 december 2008 16:23



Jag minns: vid ett tillfälle frågar han mig om vi ska ses dagen efter i Stockholm. Vi har talat om gamla lärare och aktivism och jag vågar inte träffa honom. Flera dagar senare svarar jag att jag var dålig och inte tog mig ut den dagen, att jag låg hemma och såg Undergången och tyckte att den var bra; jag frågar om han har sett den och om han minns den där läraren vi hade och han svarar att han minns, att vår bildlärare en gång hade tagit honom på rumpan och att det hade känts väldigt underligt. 


En annan gång skriver han och frågar hur jag mår. 


En annan gång går jag fram och hälsar på honom i solen. Han ler stort och ser lugn ut, där vi står förklarar jag för honom att jag tycker att hans texter är briljanta och att jag hoppas att vi ses i Malmö längre fram.

Jag minns inte om vi kramas.  


En annan gång ser jag honom på en gatufest. Jag pekar ut honom för Narges och säger att vi kan hälsa på honom senare, att vi säkert kommer att stöta på honom igen.  


Sista gången jag ser honom är samma natt. Den här gången känner jag igen honom på hans gång, den är fullkomligt egen och jag ser att han knuffar till en man. Mannen ryggar tillbaka, han är uppenbart rädd. Jag tänker att jag ska hälsa på honom senare.   


Han var ett år yngre än jag och jag saknar honom på ett märkligt sätt, som alltid när man saknar de unga döda och de unga döda man alltid har känt; som alltid när hjärnan lurar en att tänka att inget av det i själva verket är sant, att inget är oåterkalleligt idag eller att inget borde vara. 

Jag läser om vår konversation. Lärare, aktivism, Undergången. Den är aldrig så spännande som jag minns den. 


Jag undrar hur mitt dödsansikte ser ut. 


Gazabornas syns så tydligt; det rinner blod ur hålen och köttet har fläkts upp.

Från och med nu kommer jag alltid att vara palestinier.

III

Av B. - 30 november 2008 21:41




 


 




Dagens polis skyddar morgondagens Hitler.



 













Av B. - 15 oktober 2008 20:44

Av B. - 11 oktober 2008 12:41



 


"Tell me [...] if, yeasterday afternoon, from the table in the hall, you took, you know, my letter."


[...]


"Yes - I took it."


[...]


"What did you take it for?"


"To see what you said about me."


"You opened the letter?"


"I opened it."


[...]


"And you found nothing!" - I let my elation out.


He gave me the most mournful, thoughtful little headshake. "Nothing."


"Nothing, nothing!" I almost shouted in my joy.


"Nothing, nothing," he sadly repeated.


I kissed his forehead; it was drenched. "So what have you done with it?"



 



"I've burnt it."

Av B. - 24 juni 2008 22:32



 


Ja självklart skulle jag vara en bättre coach än Donadoni, vad trodde du?


Svårt att säga om jag skulle vara snyggare dock.

Kan säga till D-Doni att det bästa han har gjort är att skaffa det där skägget.


Det sämsta är att bli coach.


Om två år. Då jävlar är det ingen nåd förstår ni? Jag vill se ett mycket yngre, mycket mer inspirerat, mycket mindre screwing-around-lag som verkligen vill, som kan se sig själva i spegeln och säga "jag gjorde det där bra".

Den enda som kan göra det efter den här turneringen är Gigi och gud ska veta att Gigi är bäst.


Och trots allt älskar jag de där jävlarna lika äckligt mycket som förut.

Freakin italians.

Come give me a hug.

Av B. - 9 juni 2008 11:14




 

Kära antifascistiska socialistblogg.


Du vet och jag vet att du är mig kär, liksom du vet och jag vet att idag inte är en vanlig dag.


Det är ingen dag då en vaknar och tänker: idag är en vanlig dag, jag dricker kaffe som kaffet är vant att drickas och jag kammar mitt hår som ett hår vanligtvis kammas.


Nej, det handlar inte om min mens.


Men kanske är det idag någon slutligen beslutar sig för att ringa psykjouren som skyndar sig ut och kliver in i den minimala, yet välplanerade ettan där jag står - psyksjuk - en halvmeter från teven och sliter nävar av mitt hår.


Risken är överhängande.

Liksom lyckan.


Det är nu nio och en halv timme kvar.

Det är ingenting och en evighet på det.

Däremellan är det tänkt att jag ska fortsätta som vanligt, liksom la la och lo lo och jag förstår inte hur jäveln till gud har tänkt.


Jag pissar på alla fascister och det här handlar strictly om fotboll.

Forza Gli Azurri, make me fucking proud.



Skapa flashcards